man ska leva livet för att leva, inte överleva

Nyss tagit en sömntablett och nån lugnande. Får se om jag somnar. Aja, bidrar inte till mycket positivt när jag skriver i bloggen men så är det, folk som inte kan acceptera det eller tycker drt är fjanteri, ni kan klicka ner min blogg och så för jag kommer fortsätta skriva mina tankar. På gott och ont det också kanske. Det lär vara såhär ett tag framöver så förvänta er inte så mycket av mig. Fan också.

det finns dom som hellre krälar i skam än att be om en hjälpande hand, så snälla bär mig fram

Mina fötter dom har gått så många mil för att komma hit
Tar mig ingen vart utan långa kliv
Mina sulor dom har blivit smörpapper under min känga
Resan var målet hela tiden, för dum för att vända
Man lär sig av varenda misstag, är vi överens?
Så varför blir jag ignorerad när jag behöver din hjälp?
Jag har brakat genom isen, är du rädd för att bli blöt eller?
Jag behöver nån att luta mig mot en sekund
Om du kallar mig din vän så säg att det borde vara lugnt
Står du vid min sida även fast det jag gjorde var dumt?
När man inte orkar gå nåt mer än hundra meter
Och mjölksyran börjar bli för mycket, pumpar benen
Och dom tunga stegen börjar svikta på en, sanna ord
Finns du där och tar emot mig den dagen jag faller ihop?

Jag behöver inte mer än nån som vet vart jag ska
Kan du bara ge mig tid, snälla ge mig ett tag
Ett litet löfte som du faktiskt håller kan rädda hela min dag
För livet är surt, du får det på papper
Vänder på taggarna ut mot världen – kaktus
Smulorna man lägger för att hitta på stigen tillbaka
Kan jag inte kalla nåt annat än slöseri med kaka
Du och jag vill hitta skillnader, är likadana
Dragna gränser finns bara för den som ritar kartan
Skulle man kunna få en hand av någon lycklig själ?
Fötterna fyllda med blåsor, är det för mycket begärt?
Behöver dig som kan hålla i mig medans jag får hämta andan
Men bäst att du håller mig hårt för jag har en tendens att ramla