Lugnet före stormen strax innan övergången mot undergången, inte som vi kommer dö imorn men känslan infinner sig alltid i dessa kalla stunder

Och jag försvinner långsamt. Hela min existens, jag jagar nånting nästan jämt, det kan vara kickar eller lugn bara det tar mig ifrån mellanläget om så för en stund, för jag klarar inte av det. Jag gav upp för längesen. Vet inte vad jag springer från men jag finner inget så jag bara cirkulerar utan riktning eller mål. Jag blundar, det är enkelt att vara dum och korkad och vara ansvarslös så länge man är ung och orkar. Finns inga planer och det utplånar mig nästan helt. Jag gav upp för längesen.