Man kan inte sitta ihop, alla måste skriva sin egen bok, men jag hoppas att det blir ett kapitel som vi skriver på tillsammans, kanske nånstans i mitten

För det är ständiga förändringar, vissa vänder ryggen till och vänner blir till främlingar
Jag går vidare, rakt genom skogen
Och ler inombords åt alla saker vi gjorde
För känslan är kvar men känns skumt som fan hur saker blivit idag

Håller andan en sekund, stannar en stund

Samlar mitt lugn för att sedan vandra vidare
Man går vidare som sagt, för skit händer

full of broken thoughts i cannot repair

fan vad det går upp och ner hela jävla tiden. bröt ihop på köksgolvet och grät som ett barn, och jag vet inte varför. jag bara satt där mitt på köksgolvet. nu är det bättre och jag ligger i sängen istället. ont i huvudet har jag också... näe, den här dagen gillar jag inte alls
 

Hon fattas mig.

Shit, 8 månader har gått redan. Vars försvinner tiden? Vars försvann du? Livet passerar snabbt och ibland hinner jag inte med. Jag saknar dig här men jag hoppas att ditt paradis är vackert.
Jag hoppas att du tittar ner på mig och att du alltid kommer följa mig genom livets väg, och får uppleva allt du aldrig hann uppleva genom mina ögon, via min själ. Du lever i mig, du finns i mina drömmar om natten och i mina tankar om dagen. Du är alltid med mig.
 
Det fanns så mycket jag ville säga till dig men som jag aldrig hann säga... Nu viskar jag orden ömt om natten och hoppas att du hör mig. Ibland känns det som att du fortfarande lever, som att du aldrig lämnat. Då brukar jag tänka att du lämnade jordelivet men du kommer aldrig lämna oss.
 
Du är oerhört älskad farmor, och oändligt saknad. Fortsätt sov i ro.
★  25/6 1945 
 †  26/6 2013