Stand up for what you want, even if it means you stand alone.

Det finns alltför mycket folk som påpekar ''ta det lugnt, det är bara en häst"
Eller kanske dom har sagt ''det är mycket energi för bara en häst''
De förstår inte att några av mina stoltaste ögonblick har varit med ''bara en häst''
Att några av mina tråkigaste stunder har åstadkommits med ''bara en häst''
De förstår inte att ''bara en häst'' gav mig tröst och anledning att övervinna dagen
''Bara en häst'' tar i mitt liv själva grunden för vänskap, förtroende, och ren ohämmad glädje
''Bara en häst'' brings ut medkänsla och tålamod, som gör mig till en bättre person
''Bara en häst'' tar reda på vad som är bra i mig och avleder mina tankar bort från mig själv den dagen
Jag hoppas att en dag de kan förstå att det inte är ''bara en häst''
Så nästa gång jag hör det är ''bara en häst''
Då ska jag bara le, eftersom de ''bara'' inte förstår

Till dig som inte har ADHD

"Jag önskar att du på något sätt hade kunnat dela min verklighet, förstå min värld, på samma sätt som jag tvingas leva i din. Jag önskar att du om så bara för en dag fick lära känna virvelvinden i min kropp och frustrationen som framstår när jag inte kan följa dens rörelse.
 
Jag önskar att du fick känna rastlösheten som spritter i kroppen och som man blir galen av att hålla inne. Jag önskar att du förstod att varje gång du försöker sakta ner mitt tempo eller stoppa mig, så faller jag totalt omkull. Det känns som att ha en tyngd runt min kropp, jag känner mig instängd, kvävd och vill bara slå mig loss. Jag måste få flyga fritt i min egen fart, annars faller jag helt.
 
Jag skulle vilja få dig att förstå att det inte är av illvilja eller lathet som jag inte klarar av vissa situationer eller kan hantera olika saker, och att varje gång jag tappar bort eller glömmer saker så är det redan en nedslag för mig, jag behöver inte några anklagelser eller beskyllningar, det hjälper inte mig. Det lägger bara ytterligare ett lager av sorg och frustration på berget som redan byggts upp inom mig. Jag önskar att du kunde förstå min frustration i att bli avbruten, för varje gång jag tappar bort mig hittar jag inte tillbaka.
 
Jag är ledsen för att jag inte kan lyssna på dig, mina tankar flyger iväg mot okänt mål, jag kan inte stoppa dem hur mycket jag än försöker. Jag önskar att varje gång du frågar vad det är, tror på min förklaring att jag faktiskt inte vet. Att svaret är dolt även för mig. Jag skulle vilja visa dig känslan av ångest som ständigt lever inom mig, det som är som ett stort mörkt hål i min mage, men som förvandlas till luft när jag lägger den i min hand. Den syns inte, och du kan inte förstå den. Fast att den inte väger något är den tyngre än livet själv att bära.
 
Det lever något inom mig, något som jag inte kan styra eller stoppa. Som jag dagligen försöker kontrollera för att fungera normalt. Ibland önskar jag att det syntes utanpå, att det stod inristat i min panna som en påminnelse för dig att jag inte fungerar likadant som du. Så att du minns att varje gång jag gör dig upprörd eller frustrerad så har jag redan försökt allt jag kan men inte nått ända fram, och att ingen är mer ledsen för det än jag..."