Ångesten får ta vad den vill, jag lever.

Ligger och tänker såhär på natten och då slår det mig att det gått tre år sedan jag blev inlagd på psykiatrin för första gången. Januari 2012. Jag var så skör, rädd och så fruktansvärt trasig. Tre år sen redan? Tiden har gått både läskigt snabbt och smärtsamt långsamt. 
 
Tänker tillbaka på åren som gått, tänker på hur mitt liv såg ut då. Jag levde inte riktigt, jag andades bara. Jag var där, men aldrig riktigt med. Varenda dag var bara en ständig kamp för överlevnad. Jag var så vilse, jag såg ingen väg ut, jag trodde att jag var förlorad i det stora svarta hålet föralltid. Smärtan och paniken fyllde hela mig, det förvandlade mig, tog över mig. Jag trodde att om jag inte avslutar det här så blir jag aldrig fri.
År av mitt liv var ett enda långt krig, där den enda jag krigade mot var mig själv. 
 
Jag är så tacksam att jag är just här idag, jag är så tacksam över att mina försök till att komma någon annanstans aldrig lyckades och jag vet nu att anledningen var för att jag hade en låga i mig som brann för min egen överlevnad. En låga som aldrig slocknade.
 
Vet inte vad det var, eller när det hände, men nånstans i det mörka så bara beslutade jag mig att välja livet istället för döden. 
 
Tack till mig själv, för att jag tog det beslutet!

one more day to find a way to say what i forgot yesterday

igår åkte jag hem till byn, äntligen kan jag känna (och mest pappa tror jag). men är som svårt för mig att sova hemma i byn när jag jobbar för mamma måste ju liksom vara hundvakt åt bibbi när jag är på jobbet så ja, då måste jag vara där. men nu är jag här i byn i alla fall! och igår hängde jag med felicia hela kvällen, vi spelade sims och bara var allmänt tröga. men har saknat henne så det var fan på tiden alltså. sen i nattmössan så kläckte hon den smarta idén vi idag skulle ta med korv och sånt gött och ta en tur till skoterstugan, och jag tänkte ju då idag när vi satt i bilen allihopa (felicia, jag, kajsa, simon och hundarna) att felicia såklart vet var skoterstugan ligger eftersom hon kom på den idén. men jag trodde för mycket, för hon visste inte, ingen visste. så vi fick helt enkelt köra på ett safecard och gå ner till grundet och ja, det blev vad det blev men det var trevligt ändå och bibbi var helt utslagen sen när vi kom hem. lyckad dag trots allt och sunderbyn är ändå sunderbyn, det är ju hemma.

There's a war inside my head, sometimes I wish that I was dead

I'm tired of trying to be normal
I'm always overthinking
I'm driving myself crazy
So what if I'm fucking crazy?

And I don't need your quick fix
I don't want your prescriptions
Just 'cause you say I'm crazy
So what if I'm fucking crazy?
 
I've been searching city streets
Trying to find the missing piece like you said
And I searched hard only to find there's not a single thing that's wrong with my mind
 
I'm tired of trying to be normal
I'm always overthinking
I'm driving myself crazy
So what if I'm fucking crazy?