If my eyes could show my soul, everyone would cry as they see me smile

Det är sällan jag har nån bakomliggande anledning till varför ångesten kommer. Men det är väl grejen med ångest, det är väldigt få gånger man har ett svar på varför den kommer när den kommer, det är också det som är så otroligt frustrerande. "Jag har ju haft en bra dag, varför har jag ångest nu?" "Jag har ju mått bra idag, ingenting har hänt, så varför har jag ångest nu?". Det är hur som helst jobbigare när man inte kan koppla den till någonting, för det hade varit lättare att hantera då. Jag vet att det går över, men det gör det ju inte mindre verkligt eller mindre jobbigt när jag är mitt i det. Måste påminna mig själv ibland att det är helt okej att jag känner, accepterar känslan och bara tar mig igenom det. Ibland går det bättre och ibland sämre men jag är bara mänsklig, jag kan inte förvänta mig att alltid orka även om jag orkar mer idag än vad jag gjorde förr. Detta inlägg blev rörigt, ungefär lika rörigt som det är i mitt huvud just nu.