Den finaste människan jag vet

För jag var trasig, ärrad och så liten i en stor värld
Och ingen kunde komma in
Men så kom du och plötsligt var du så nära att det nästan gjorde ont
Du valde att älska min trasiga själ, du såg hela mig
Och du stannade kvar när sommaren blev till höst
Du har stannat kvar enda sen dess
Tack för att du ser mig, älskar mig, läker mig
Tack för att du låter mig vara precis den jag är
Och för att du varje dag hjälper mig att växa
Du är min fasta punkt när allt omkring mig kastas runt

Mina hjärnspöken

Dom säger att jag är förlorad och jag börjar nästan tro dom, även om jag vet att dom har fel

Jag är stolt att finnas till och det kan dom aldrig ta ifrån mig, även om dom tagit mycket annat

Jag hämtar bara andan för att orka kämpa mer