Jag ser tillbaks på mörka moln som heter ånger sorg och skam, dom kanske krossar mig en dag men tills dess var det jag som vann

Även om jag kommit en bra bit på vägen, tagit mig långt ifrån allt det som jag var förut, och även om jag allt som oftast kan se ljus där det förr bara var ett konstant mörker så har jag fortfarande perioder då ljuset inte tycks nå in. Grejen är att det är helt okej. Nu går inte att jämföra med då men det betyder inte att jag inte behöver kämpa idag. Det är en kamp, där vissa dagar är lättare än andra, men det som förut hade kontrollen över mig kan jag till viss del kontrollera idag. 
 
Nej, allt är inte alltid bra. Vissa dagar känns omöjliga att uthärda. Men jag lever och tänker fortsätta med det. För idag kanske det känns tungt, det betyder inte att alla dagar känns så. Och är det någonting som jag har lärt mig på den här långa, krokiga vägen jag går på, så är det att mörkret inte är föralltid. Jag har sett ljusa dagar, jag har upplevt bra perioder, och jag vet att dom kommer igen.
 
Så länge jag inte fastnar i det som känns jobbigt så är det helt okej att det är jobbigt ibland. Huvudsaken jag tar mig igenom idag, för mörkret lättar och det kommer kännas bättre. Jag vet det, för jag har sett det.
 

Kommentera här: